Godmorgon alla!
Sitter och sörplar i mig de sista dropparna kaffe i kaffekoppen, det är lite halvljummet och därför inte särskilt gott egentligen men när kaffet väl är slut är det dags att sätta igång med bestyren innan jag ska bege mig till skolan. Vill gärna dra på det lite till... bara lite lite till..... Morgonstund brukar ha guld i mun för min del, men måndagsmornar... nja... jag vet inte det.. det känns snarare som en gråsten eller dylikt....

Det är lite märkligt, men jag kan inte bli kvitt den halvt ångestfyllda känsla jag har att börja plugga igen... för nån vecka sen såg jag fram emot det men nu när det väl är dags har de känslorna flytt sin kos... vart vet jag inte men det verkar vara till någonstans låååångt här ifrån. Men men, det känns säkert bättre när dagen är avklarad, jag har ju Hannah att sörja/glädjas tillsammans med. Någon sa någon gång att det mesta sitter i huvudet, dvs att saker och ting blir som man gör det till, så jag tror att jag väljer att satsa på det sistnämnda, dvs att glädjas åt att skolan har börjat!

Kramar från Mamselle